Ja då var det dagen O... Orientering och mig är inte lika med varandra. Ett nödvändigt ont i mina ögon. Banans längd var ca 5,6km fågelvägen. Jens och jag gjorde sälskap Det började bra på de fyra första kontrollerna som vi tog direkt sen började problemen. Vi gick in förtidigt i en syldunge och vi missade kontrollen vi tappade ca 15min innan vi gick rakt på den.... Hade vi gått ca 15 - 20m längre åt sidan från början, hade vi tagit den direkt. Nåväl, lite irriterade drog vi till nästa kontroll.......
Jag gick direkt på den, då hör jag Jens skrikande, inga söta ord direkt.... Han hade tappat sitt stämpelkort. Vad gör vi?... Jag stämplar och sedan går vi samma väg tillbaka till förgående kontroll, som var ca 650m bort, dock i svår terräng.... men inget kort hittades. Troligen tog vinden den och att hitta kortet i det höga gräset kändes som att leta efter en nål i en höstack.
Vi beslutade gå vidare och stämpla mitt kort. Resterade kontroller var blandade i snårskog, bäck, en göl och slutligen i en vanlig lövskog. Vi tog dem dem mer eller mindre direkt. Om det var pga ilska eller skicklighet det är strunt samma. Vi konstaterade att vi hade fått en skön löptur trots fadäsen med ett tappat stämpelkort. Jens blev godkänd trots det borttappade kortet då jag gick i godo för hans del. Nu är det här gjort och vi ser att det dröjer länge igen till nästa orientering. Det är klart skönare att springa "vanlig" terrängspår alt asfalt än att fara rakt ut i "marängen". En sann löpare har sagt sitt!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar