Funderingar och tankar i bilen

Till och från arbetsdagen sitter jag i bilen och under färden hinner man fundera och reflektera över vardagen och även filosofera över livets olika skeden. Det låter tungt men det är en mental stund för sig själv där man kan verkligen  finna sig själv och rannsaka händelser och agerande. 


Denna vecka har jag insett att kroppen har en infektion  och ska inte tänka på träning. För ett antal år sedan så var jag en av dom som tränade ändå för att svettas bort bakterien....
Som jag skrev igår så  svider det i hjärta att man inte får sin dagliga dos av fysträning. Men av erfarenhet och visdom tränar man inte när man har en infektion i kroppen. 


Detta präntar jag in i huvudet  på mina friidrotts aktiva  men ändå finns den där gnagande tanken och olustkänsla att jag borde nog kunnat träna. Jag har endast vid ett tillfälle under de alla år som jag har tränat på gym och blivit ledd av en instruktör, varit med om att en instruktören har plockat av en deltagare, som inte varit "100" för att genomföra ett pass. 


Detta har jag tänkt på idag, när jag satt bakom ratten, att vi som är i ledar- eller som  instruktörs rollen, har ett stort ansvar att sätta tydliga gränser vid våra pass vi genomför.
Men hur är det kollegor..... När plockade du bort en person som var/är förkyld eller du hörde innan passet var "krallig"?!!!


Det har varit tillfällen där jag har "friat" än varit tuff och sagt åt de mina att gå hem och vila så att de blir friska än att träna. Där jag efter åt har ångrat mig och nu mera så säger jag ifrån direkt om någon kommer förkyld till mina träningspass. 


Det finns en instruktör som jag verkligen vill lyfta fram som förgångs kvinna, som vågar att sätta gränser för sina deltagare vid sina pass. Jessica som är verksam i Stockholm, hon gör detta på ett vänligt och tydligt samt instruerande sätt. Genom att hon förklarar för individen vad som kan hända om man tränar. Och inte nog med att personen fattar vilken risk som föreligger, personen kommer dessutom tillbaka och fått respekt samt förtroende mot instruktören samt indirekt företaget, som bedriver verksamheten!


Hur många instruktörer tänker så långt! Att visa sitt ledarskap, att våga säga ifrån, att du (kunden/aktive) inte är tillräcklig frisk för att vara med på passet och samtidigt visa att man bryr sig om sina deltagare/kunder! 
Det känns så "på klistrat" när instruktören frågar; - hur mår ni?till gruppen, när de inte ens visar eller bryr sig om hur deltagarna mår Dessa personer har de överhuvudtaget tillräcklig kunskap hur de ska agera vid andning eller hjärtstopp skulle hända under ett pass!!???


Ja, det är mycket man kan reflektera över, när man sitter i bilen och vist blir man efterklok. Det finns hela tiden saker man kan tänka på och både utveckla och ändra på i sin vardag! Men hur många tänker efter.... innan det händer något!
Eller vad säger du själv?!
Vore kul att få höra din syn på det hela....
Eftertänksam tränare som är aktiv löpare samt deltagare på många gympass på många olika gym.